Om bildarkivets samlingar
I Orsa kommuns bildarkiv finns många olika samlingar. Bland yrkesfotograferna finns samlingen efter Elma Tegman. Hon var verksam i Orsa mellan åren 1925 och 1960. Samlingens porträttdel på 35 000 negativ är åtkomlig via ett kortregister. En annan fotograf var Berth Nordlund, verksam i Orsa 1962-1983. Hans fotografier är inlagda i databasen Sofie förutom porträttdelen som är sökbar på annat sätt. Fotograferna Hedvig Aulin, Per Winbergh och Olof Sjödin, verksamma från slutet av 1800-talet fram till 1920-talet, finns också representerade.
Många andra amatör- och yrkesfotografer finns i bildarkivets samlingar, bland annat Gunvor Ahlberg, verksam 1928-40. Tidningsmännen Martin Persson och Göte Gallon som var verksamma under 1950-1980-talen fotograferade flitigt. Här finns också duktiga amatörfotografer som Hans Lång, Erik Blå, Nissa Anders Ersson, Hans Uhlén och, ej att förglömma, bildarkivets skapare Erik Borgert.
Insamling av fotografier och negativsamlingar pågår hela tiden.
Våra förvaringsförhållanden är de allra bästa.
Om arkivets tillkomst
I mitten av 1930-talet påbörjades en studiecirkel i godtemplarrörelsens regi. Cirkeln handlade om bygdens historia och den leddes av möbelhandlare Erik Borgert. 1938 resulterade arbetet i en mycket omfattande utställning som kallades ”Arkivskrap”. Ett hundratal fotografier och annat intressant material hade samlats in. Efter utställningen slut blev allt emellertid undanlagt och bortglömt. Andra världskriget rasade och folk hade annat att tänka på.
I början av 1950-talet fick Erik Borgert i uppdrag att ordna upp fotosamlingen. Han konstaterade att samlingen måste kompletteras och började med det oändliga arbetet. Framåt mitten av 1960- talet bestod samlingen av ca 6 000 fotografier. Efter att ha avsagt sig sina politiska uppdrag och avvecklat sin möbelaffär i mitten av 1970-talet ägnade Borgert sin mesta tid till att insamla fotografier och komplettera arkivets samlingar.
Arbetet har sedan dess fortskridit. 1998 började digitaliseringen av arkivets bilder. Fotografierna scannas och registreras i databasen SOFIE och alla kända fakta skrivs in. En beskrivning av fotografiets innehåll görs efter ett internationellt klassifikationssystem.
2013 övergick vi till en egen databas för webben.
Från 2018 har vi övergått till SOFIE 8 på webben.
Här följer en text skriven av Mikael Stålberg, ansvarig för Orsa kommuns bildarkiv under många år, som mer detaljerat beskriver arkivets historia och berättar om några av de fotografer vars negativ vi har i vår ägo.
ORSAS FÖRSTA FOTOGRAFER
OM FOTOGRAFER FÖRR OCH TILLKOMSTEN AV BILDARKIVET
AV MIKAEL STÅHLBERG, ORSA BILDARKIV 1999
I mitten av 1930-talet hade Orsas godtemplareförening en studiecirkel i Orsa sockens historia under ledning av Erik Borgert. Under arbetets gång väcktes intresset för äldre fotografier. Man började smida planer på att samla in fotografier och annat material som skulle spegla Orsa förr och nu. Erik Borgert med hjälp av flera andra satte igång arbetet och fram mot våren 1938 var arbetet klart. En utställning vid namn Arkivskrap hölls i tingshusets kommunalsal.
Bland alla diagram och siffror var det ett 100-tal bilder från förr som väckte mest intresse hos besökarna. Utställningstiden fick förlängas på grund av det stora intresse utställningen väckte inom och utom socknen.
Kommissarie för utställningen blev Erik Borgert och han kunde efteråt konstatera att det blev succé. Utställningsmaterialet blev sedan undanställt i gamla kommunalsalen. Där fick det stå. Åren gick och andra världskriget passerade.
Skapandet av Bildarkivet
Den 18 februari 1950 tog socknens kommunalnämd upp frågan efter en skrivelse från Borgert, där han tar upp frågan gällande arkivskrapsmaterialet.
Han föreslår att ”materialet tillvaratas, kompletteras och uppordnas på så sätt att de kunna tillfredställande bevaras för framtiden.” Sedan kommer en beskrivning hur det skulle ske.
Nämnden ansåg att ”i den mån så anses erforderligt kompletteras bildsamlingen dels genom avfotografering av gamla fotos och dels genom inköp från andra arkiv”.
Nämnden ansåg att ”i den mån så anses erforderligt kompletteras bildsamlingen dels genom avfotografering av gamla fotos och dels genom inköp från andra arkiv”.
Nämnden beslöt föreslå kommunalfullmäktige ”att ur tillgängliga medel anslå ett belopp av upp till 1500 kronor för ändamålet.” Nämnden beslöt dessutom att hr Borgert å nämndens ansvar ”genast igångsätta arbetet samt övervaka det sammas utförande.”
Beslut togs senare i kommunalfullmäktige och där konstaterades att man var ute i sista stund för att ta tillvara äldre fotografier. Erik Borgert satte genast igång arbetet och tillsammans med dåvarande landsantikvarien Svante Swärdström arbetades en arkivordning fram som i stort sett gäller än idag.
Intresserad konung
Konung Gustav VI Adolf aviserade sin Eriksgata via Orsa socken 1953. Till det planerades nu en fotoutställning i kommunalsalen. Borgert arbetade hårt för att komplettera samlingarna och ta fram bilder till utställningen.
Mora Tidning skriver om kungabesöket 12/9 1953. ”Med köpman Erik Borgert som ciceron fortsatte konungen in i det blomstersmyckade tingshuset där kommunens bildarkiv i sina 70 pärmar stod dekorativ och systematiskt uppradade på domartribunen. Tidtabellen tillät inte den höge gästen att fördjupa sig i de två tusen bilderna, men om uppläggningen och idén med det hela informerade herr Borgert medan konungen hörde på och ställde frågor. Med nöje såg han de utställda förstoringarna på en del bilder bland annat, från kungabesöken 1892 och 1924.” Med detta kungliga besök var Orsas bildarkiv officiellt invigt. År 1962 fick Erik Borgert Nordiska museets Hazelius-medalj för sina insatser för bildarkivets tillkomst.
Möbelhandlare och idealist
Här är det på plats att berätta vem Erik Borgert var. Han var född Erik Petterson i Borgärdet, Svärdsjö år 1904. Därav efternamnet Borgert. Pappan C. A. Petterson hade 1902 öppnat en möbelaffär i Orsa och mamman Julia med bröderna Gunnar och Erik flyttade snart till Orsa. Erik växte upp med nykterhetsrörelsen. Från 1920-talet och framåt var han studieledare, biblioteksföreståndare, föreläsare mm i logen 922, Orsa. Aktiv i Sveriges-Godtemplares Ungdomsförbund. Han förestod logen 922, Orsas bibliotek, under 40 år tills ett kommunalt bibliotek inrättades 1961. Logen Orsa hade på sin tid det största bokbeståndet av logarna i Dalarna och denna samling hamnade nu i det kommunala biblioteket. Sin politiska bana inom folkpartiet inledde han som ledamot i municipalfullmäktige 1940 och många har intygat att han aldrig arbetade i egen sak utan alltid för kommunens bästa och kunde samarbeta med alla oavsett politisk åsikt.
Skapade fritidsområdet
Hans insatser för tillkomsten av camping och fritidsområdet vid Orsasjön är oomtvistlig. 1961 påbörjades arbetet med semesterbyn vid Orsasjön. 1965 bildades Fritidsbolaget och Erik blev dess ledare. Allt som byggdes där ritade han själv om nätterna och resultatet blev så här efter 30 års arbete en av landets finaste fritidsområden. Borgert var civilförsvarsschef i Orsa under 1940-talet fram till 1953.
Erik gifte sig med Randi Renström från Oslo 1932 och de fick tre söner. Erik var en tid styrelseledamot i kyrkobrödrakåren och blev 1945 ledamot i Samrealskolans styrelse och 1953 dess ordförande.
Gymnasium till Orsa
Erik Borgert arbetade mycket med att få ett gymnasium till Orsa. 1959 blev han municipalnämndens ordförande tills dess upplösning 1966-67 och blev därefter kommunalnämndens ordförande. I det civila livet var Erik möbelhandlare och en tid ordförande i Möbelhandlamas riksförbund. Allt har jag inte fatt fram om idealisten Erik Borgerts alla engagemang, men det finns säkert mer. Förutom Hazeliusmedaljen fick Erik följande utmärkelser: Lions Clubs kulturpris 1979. Årets Osskall och Orsa kommuns kulturpris 1986.
År 1975 avsade sig Erik Borgert uppdraget som kommunalnämndens ordförande. Då fick han mer tid för sin passion och insamlandet av fotografier intensifierades. Han riktade in sig på att uppsöka äldre människor och lånade in fotografier och reprofotograferade dessa. Det rör sig om ca 500 personer han uppsökte och det pågick med all kraft till hösten 1987 då Erik insjuknade. Han avled i januari 1988.
Ett unikt bildarkiv
Ett välordnat arkiv av det här slaget i en landsortskommun var på 1950-70-talen unikt i Sverige och är det också idag även om många kommuner har kommit igång med egna arkiv i senare tid. Orsas bildarkiv fick mycken uppmärksamhet i pressen på 1950-talet i tidskrifter och tidningar och det har skrivits ett otal artiklar och småreportage om Erik Borgert och bildarkivet.
I slutet av 1970-talet kom jag genom Orsa fotoklubb i kontakt med Orsas bildarkiv. Fotoklubben hjälpte till med kopiering av bilder till bildarkivet. Ett samarbete mellan Erik och mig inleddes senare och jag blev mer och mer involverad i arkivarbetet och de fantastiska samlingarna. Åren gick och när Erik gick bort 1988 fick jag erbjudande att bli föreståndare för bildarkivet, och jag började arbetet på hösten samma år. Under åren därefter har jag arbetat på liknande sätt som Erik och byggt upp ett viktigt kontaktnät i Orsas byar och fortsätter alltjämt insamlandet. En del förenklingar och praktiska förbättringar har gjorts genom åren i arkivet. Arkivsamlingarna har utökats med 11,000 registreringar sedan 1989.
Hyllmeter & Privatsamlingar
Några hyllmeter tidningsklipp och annat intressant material har även tillkommit. En hel del bilder har plockats fram ur våra egna negativsamlingar. En hel del privatsamlingar av varierande kvalitet dyker upp då och då, oftast från 1920-1960-talet. Och faktiskt finns det folk i mitt kontaktnät som kan identifiera bilder från 1920-talet, men de minskar sakta i antal. 1998 togs Mora Tidningslägg om hand där de låg på golvet i en källare och var på väg att förstöras. Åren mellan 1923-44 saknas dock. För övrigt sparar vi inte lokaltidningar, men vi klipper noggrant artiklar med Orsa-anknytning.
Uppskattade utställningar
Genom åren har arkivet producerat olika utställningar som rönt uppskattning. Bl. a:
Minnesutställning över Erik Borgert 1988.
Boendet förr och nu, bilder från byar och gårdar under 100 år 1991.
Orsa idrottsförening 90 år 1992.
Orsa i musiken 1994.
Orsas byar 1995.
Emigrant-utställning 1996. En del mindre utställningar har gjorts och till andra har vi levererat bilder såsom ’Året på landet, arbetsbilder från Dalarna 1890-1930,’ år 1990 med ett tiotal bilder. Den blev också en bok. Arkivet har levererat bilder till en mängd böcker och tidskrifter genom åren, men det är tyvärr inte dokumenterat. År 1995 fick vi möjlighet att arbeta fram ”Orsa i gamla vykort”. Det var Monica Granlund och jag som efter givna direktiv från förlaget arbetade fram boken. Att ur vårt digra bildmaterial välja ut 76 representativa bilder var inte lätt. Åren 1993-96 producerade vi en egen bygdealmanacka med gamla fotografier och vi levererade även fotografier till kommunens miljöalmanacka åren 1997 och 1999.
Datorn lagd på is
Redan 1985 kom en datorisering av arkivet på tal. Erik Borgert gjorde en liten utredning och han kom fram till att något lämpligt och hållbart program inte fanns då. Frågan blev lagd på is till 1997, då det dök upp ett program som verkade intressant.
Kommunens kulturansvarige Kerstin Clasén-Fransson tog tag i frågan och tillsammans med Rättviks kulturchef arbetade de fram projektet ”Digitalisering fotoarkiv.” Det blev ett EU-projekt med Leksand, Rättvik, Mora, Orsa, Älvdalen samt Vansbro och Malung som deltagare. Projektet startade i januari 1998 med tre personer i arbete. Det har inte gått helt lätt, det har varit problem med hårdvaran, programvaran och support. Trots detta har vi tilldags dato gjort 7000 registreringar i programmet SOFIE.
Här kommer en beskrivning över det huvudsakliga innehållet i arkivet (fotografisamlingar /negativsamlingar) i ungefärlig åldersordning samt en historik över Orsas första fotografer.
Att svärta en silverplåt
Fransmannen Daguerre och engelsmannen Talbot upptäckte 1839 ett sätt att bevara en bild på en silverplåt. Den s.k. Daguerreotypin. Metoden blev snabbt spridd över Europa och Nordamerika. De långa exponeringstiderna omöjliggjorde porträttfotografering, men 1841 hade metoden förbättras och det blev möjligt med porträttfotografering. Daguerreotypin användes under 1840 men kom ur bruk i slutet av 1850-talet.
Metoden blev föråldrad då utvecklingen inom fototekniken tagit fart och bättre och effektivare metoder kom till. Från ca 1860 kan man hitta riktiga fotografier och de är verkligen gamla.
Tekniken utvecklas snabbt.
Den teknik som utvecklades spred sig mycket snabbt runt om i Europa och även till Sverige. Främst till hamnstäderna. Inkörsporten till Dalarna var Gävle, där fotografen M Alstrup slog sig ner. Han tog en bild av ett sällskapsspektakel som underhöll stadens innevånare för att samla in pengar till de svältande och nödlidande i Orsa. Det är känt att det var flera verkliga nödår i Orsa under 1860-talet och för övrigt i hela Norrland. Ett annat fotografi i arkivet är helporträttet av Mårten Per Persson i Gävle år 1867. Han betalades med 5 kr för att ”dem fick ta av mi”.
Slipstenshuggare i Kallmora
I arkivet finns ett fotografi taget på slipstenshuggare från Kallmora i arbete. Det är taget av Å. L. Larsson och förvärvat av Nordiska muséet i januari 1877. En kopia är köpt till Orsas arkiv. Från år 1866 finns ett antal fotografier tagna av fotograferna G. Ekelund och G. Hedlund från Malmö som tog ateljéfoton i gamla gästgivaregården på Västeråkern i Orsa. Ett antal reproduktioner av fotografier från dessa fotografer är bevarade och föreställer delar av gästgivarefamiljen Dahlberg.
En pärla är fotot de tog över gamla kyrkbyn västerut från kyrkan. Man ser ett gytter av trähus tätt sammanklungat väster om kyrkan. Det är den enda bild av Orsa kyrkby som finns tagen före storskiftets genomförande. Faluns förste kände fotograf hette C E Källström. Han slog sig ner i Falun 1863. Han reste runt i hela Dalarna och fotograferade folk i sina sockendräkter. Dessa handkolorerade han till de rätta färgerna. Samlingen skänktes till Dala Fornsal, numera Dalarnas museum.
En annan tidig fotograf i Dalarna var A Liebsohn som var verksam i Mora på 1860-talet. Det är Moras först kända fotograf. Han kan spåras till Hedemora frampå 1870-talet.
Okänt par från Orsa
Bildarkivet har ett fotografi av ett okänt Orsapar. Troligast taget i Mora. Från 1870-talet finns inte många bilder. Men från 1876 finns det några fotografier. Det är från den först kända yrkesfotografen som försökte etablera sig i Orsa. Det var sommaren 1876 som Finn Lars Larsson från Rättvik prövade marknaden här, men det gick inget vidare och han och hustrun gick vidare med sin dragkärra till annan ort. Orsa var då fortfarande en fattig bygd och storskiftet hade satt sina spår. Från denne Rättvikskarl har vi faktiskt en originalplåt 18x18 cm i glas som hamnat i vårt arkiv. Mer om det längre fram.
Lyckan var inte god men den strävsamme Larson blev senare kunglig hovfotograf i huvudstaden och senare välbeställd fastighetsägare därstädes.
Hemmansägare Erik Diffner
I byn Åberga öppnade hemmansägaren Erik Hansson Diffner runt år 1880 ateljé. Han var född 1851. Bildbevis på att Diffner och Finn Lars Larsson träffades finns i arkivet och det är möjligt att Diffner blev inspirerad av Larssons fotokonst och skaffade sig fotoutrustning. Diffner var ett begåvat original som hade ateljé i ett uthus hemma på Diffnersgården i Åberga. Han var medlem i en fritänkarrörelse och gav 1887 ut tidskriften Fritänkaren. Det blev bara två nummer, som idag förvaras på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Tråkigt nog brann gården ner på 1890-talet och allt fotomaterial blev förstört. Diffners tre söner emigrerade i början av 1900 till Kanada och återvände inte. Erik dog 1921. Originalfoton, mest i visitformat, dyker då och då upp. Bl.a vårt äldsta skolkort från 1882 samt ytterligare några andra utomhustagningar. Det finns även några andra foton som misstänks komma från honom.
På 1880-talet började det röra sig mer. Kameran blev vanligare och tekniken förenklades och säkert dök det upp en och annan förbiresande fotograf som lämnade fotografier efter sig. Spår finns i arkivet men fotograferna är anonyma. Det finns misstankar att Morafotografen Hjalmar Klingvall hade en filial här från 1880-talet men det är inte bekräftat. Hans namn dyker alltför ofta upp i arkivet och i gårdarna. Misstanken har ett visst fog.
En flicka från Vingåker
1892 besökte den unga flickan, fotografen Hedvig Aulin Orsa. Hon var född i Vingåker 1873 och hade gått i lära hos en fotograf Vennberg i Stockholm 1876- 1888. Hon tog över en ateljé i Vikarbyn, Rättvik, år 1891.
Ateljén övertog hon efter den ovan nämnda Finn Lars Larsson. Denne flyttade detta år till Stockholm och blev kunglig hovfotograf. Av okänd anledning vändes hennes blickar till Orsa, där hon såg en framtid. Efter något år i Vikarbyn flyttade hon till Orsa och då följde ovan nämnda Finn Lars Larssons plåtar med. Med följde även mamman Matilda som var affärskvinna och brodern Arvid samt lillasystern Svea. Fadern i familjen hade troligen dött tidigare.
Glastak åt väster
Mor Matilda öppnade sybehör och manufakturaffär i ett av Fabrikör Erik Timander uppfört hus på Järnvägsgatan. Hedvig lät bygga ateljé på andra våningen. Det byggdes ett glastak åt väster för ljusbehovet. Affärerna tycks ha gått strålande. En tid hade hon filialer både i Skattungbyn och Våmhus. År 1895 dök Hedvigs första konkurrent upp i kyrkbyn, Märta Cederholm, som var verksam till år 1900 då hon flyttade till Filipstad.
I Kallmora öppnade Orekarlen Olof Sjödin ateljé men han kunde knappast ses som konkurrent. Likaså Anders Hed, som vid denna tid hade ateljé i Skattungbyn. År 1900 kom fotografen Per Winbergh hitflyttande och öppnade en ateljé på Kyrkogatan.
Hedvig trappar ned
Nu blev det konkurrens och Hedvig trappade ner fotograferandet och blev föreståndare för posten i Orsa som flyttades till den av familjen Aulin hyrda affärsfastigheten. 1915 flyttade Hedvig och mamman till modems hemort Hedemora. Plåtarna återfanns 1956 och kom därigenom i bildarkivets ägo. Det är en förnämlig samling av 4110 glasplåtar i formaten 9x12cm-18x24cm. De bästa och äldsta vi har. Det är ett under att plåtarna överlevt på sågspånsvinden i över 40 år.
Största värdet i Hedvig Aulins material ligger i hennes förnämliga fotodokumentation av det moderna Orsas framväxt, som den stora omvälvande förändring som skedde i och med järnvägens framdragande till Orsa 1892 De stora skogsdrivningarna var i gång och drog tusentals skogsarbetare till bygden. Effekterna av detta var många och inte alltid positiva, det var tidvis problem i samhället med utbrett fylleri och slagsmål.
Frelins nykterhetscafé
Men mer positivt var att näringsidkare slog sig ner i Orsas kyrkby och till exempel kan nämnas Erik Borgerts familj som kom flyttande och öppnade möbelhandel med tapetseri. Bröderna Frelin kom också flyttande från samma trakt och öppnade nykterhetscafé och svagdricks-bryggeri. Hedvigs porträtterande av Orsafolket är inte heller fy skam. Av hennes glasplåtar är ca 550 identifierade plus 750 stycken namngivna glasplåtar alfabetiskt ordnade, men inte registrerade i arkivordningen.
Formatet är visit och det står t.e.x. Spännar Anna Hansdotters gr. Hansjö och med romerska siffror är antalet beställda och gjorda kopior markerade. Då och då plockar jag fram bilder ur materialet och för in dem i arkivordningen så att de blir sökbara. Men till detta har vi börjat använda datorn. Det kan tyckas vara lite identifierat av de 4110 glasplåtarna, men de verkligt viktiga bilderna är identifierade och de är av hög klass.
Förutom nämnda material av Hedvig Aulin finns ett stort antal reproduktioner av hennes fotografier i arkivet. Dess antal är svårt att uppskatta. Kanske ett tusental eller mer. De oidentifierade bilderna är mest porträtt i visitformat.
I Dalarnas museum finns ett hundratal plåtar härrörande från hennes tid i Vikarbyn. Hedvig Aulin dog 1935.
En fotograf vid lokstallet
Om fotografen Märta Cederholm som kom till Orsa 1895 är väldigt lite känt. Hon höll till i en fastighet mitt för lokstallarna, öster om järnvägen.
Det finns ett fåtal original-bilder efter henne och en del reproducerade bilder och det är svårt att uppskatta antalet eftersom de finns här och där i arkivet.
Året är 1897 och sockenstyrelsen har inrättat en barnmorsketjänst i Kallmora. Den tjänsten fick Anna Sjödin, född Trygg i Näset, Ore, nygift med den nyss upplärde fotografen Olof Sjödin från Sunnanhed i Ore. Paret flyttade till Kallmora 1897 där Sjödin öppnade ateljé i ett uthus till Pollackgården. Före det hade Sjödin trappat ner fotograferandet. Han arbetade allt mer som förman i skogs och flottningsarbetet och som extrapolis vid järnvägsbygget till Bollnäs. Paret Sjödin fick 1898 en dotter, Kerstin, som senare blev hushållslärare och gifte sig med en Engström i Mora. Pollackgården brann ned 1910 och många av negativen gick till spillo. Men som tur var inte allt. Olof Sjödin dog 1950.
Atle Lenner griper in
År 1981 skulle det städas i familjen Sjödins hus i Kallmora. Konstnären Atle Lenner fick höra talas om det och bevakade städningen. Mycket nära var det att 377 st väl bevarade glasnegativ skulle kastas på tippen. Med Atles försorg kom de till bildarkivet.
Med denna samling har jag arbetat många många timmar och lyckats få merparten identifierat och mycket hjälp fick jag av Sjödin dotter Kerstin som dog i slutet av 1980-talet. Motiven på plåtarna visar miljön på Fredshammar, byarna Kallmora, Skattungbyn och Ore, flottningen och skogsdrivningen, familjer och gårdar, järnvägsbyggena, kalkbrukets första byggnader mm. Även många äldre Kallmorabor har hjälpt till med identifieringen.
Per Winbergh, öppen och glad
Till Orsa kom den tidigare omnämnde fotografen Per Winbergh år 1900. Han var född 1875 och kom från ett välbärgat hem i Stockholm där fadern var stadsingenjör. Per Winbergh var en öppen, glad och generös person med charm.
Han öppnade ateljé på Kyrkogatan i en barackliknande byggnad snett emot missionskyrkan. Efter sex år flyttade han ateljén till Järnvägsgatan. Här byggdes en för ändamålet lämplig lokal mot Slottgårdens norra gavel. Här höll Winberg till fram till 1915-16. Därefter hyrdes lokalen ut till några flickor norrifrån. Brännlund och Johansson hette de. Något material efter dem finns inte. Troligen körde de i Winberghs namn fram till 1921 då lokalen uthyrdes till fotografen Gösta Johansson. Mer om honom längre fram.
Av Per Winbergs produktion finns det väldigt mycket originalbilder bevarade. Dels här i arkivsam-lingarna och inte minst ute i gårdarna finns det mycket porträtt och andra intressanta fotografier. I arkivets negativsamlingar finns 3400 negativ i formaten 9x12 och 13x18. Av dessa är ca 1000 identifierade.
På 1940-talet, när Erik Borgert skulle leta efter Per Winbergs plåtar som skulle finnas på Slottgårdens vind, visade det sig att en nitisk järnvägstjänsteman röjt bort allt utom ett litet antal. Därmed var stor bit av Orsas historia bortkastad. När Winberghs ateljé i början av 1950-talet skulle rivas, den hade stått och förfallit i många år, var den framsynte Ole Dahl där och tog vara på några tusen plåtar som långt senare kom till arkivet.
Med eldonet i livremmen
Per Winbergh reste till en börja vida omkring i Orsas byar och fotograferade Han hade vissa söndagar filialer i både Våmus och Ore. Bland Per Winberghs bilder finns många viktiga bilddokument från 1900-talets början. Det dyker då och då upp nya bilder från Winberghs produktion som reproduceras för arkivet.
Lite bildexempel: Slottgården under byggnad, porträttet av den f.d. indelte soldaten Jon Andersson Spanjor(1817-1909), i dagligt tal ”Spanjorn,” klädd i vardagskläder och eldonet vid livremmen. Jordbruksbilder, industribilder och många sköna vykorts-vyer. Per Winbergh gifte sig med Karin Ståbi från Stackmora. De fick inga barn.
Per Winberghs föräldrar flyttade också till Orsa och Slottgården. Mor Anna hade syskola i kyrkbyn. Som kuriosa kan nämnas att hon var syster till den på den tiden kände operasångaren Arvid Öman.
Orsasonen Anders Lind
Sommaren 1903 hade Orsasonen Anders Lind inrättat en ateljé hemma på familjens gård på Born. Anders var född 16/3 1874. Han torde ha börjat fotografera omkring år 1900. Då först som vykortsfotograf åt Bröderna Ohlséns papper och kortvaruaffär och accidenstryckeri. Anders Lind var en mycket speciell fotograf och måste ha varit medveten om att han dokumenterade för framtidens Orsabor.
Branden på Lindgården
Inga originalplåtar av Lind finnsbevarade. Det som överlevde branden på Lindgården 1927 blev tippat i Lillån.
Dessbättre finns det massor av originalbilder efter honom.
Det är märkligt att han under sin korta tid som fotograf hann med att resa runt i snart sagt alla Orsas byar, inklusive finnmarken. Överallt var kameran med. Ingen fotograf i Orsa har den bredd som Lind hade. Han var ju Orsa-karl och pratade säkert Orsa-mål. Det underlättade säkert för honom i kontakten med folk. Lind har ofta kallats för ”kullfotografen” eftersom han fotograferade många vackra Orsakullor, och nog hade kvinnotycke.
Merparten av Linds efterlämnade fotografier är inte kullor. En viktig orsak till att så mycket är bevarat ligger i att han oftast ristade in sitt namn, år och datum samt plats i emulsionen på sina glasplåtar. Sedan gjorde han kontaktkopior på vykortspapper vilka han sedan sålde i varierande upplagor.
Genom att han ristade in dessa uppgifter har det bidragit till att kommande generationer kunde läsa på korten vad det var och därmed har de sparats. Lite smittad var han av den nationalromantiska vågen som på den här tiden svepte över Sverige och inte minst Dalarna. Det var Orsadräkt som oftast gällde när han gjorde sina vykort. Och vykort fanns det verkligen avsättning för.
Fyrtioåtta miljoner vykort
År 1904 postbehandlades 48 miljoner vykort i Sverige på en befolkning av drygt 4 miljoner. Han var bra på att göra reklam för sig genom att ofta sjäv florera på vykorten med sina kullor. Han gjorde även reklam för sin firma genom ateljéfoton där någon vacker Orsakulla håller upp en skylt med hans namn. På hemgården på Borngärdet (där Orsaskolans norra flygel nu ligger) uppförde 1902-03 Lind en byggnad som han kallade ”Orsa Lekstuga.” Där dansade man folkdans, hade lekar, lyssnade på stråkkapell mm. Med annonser i tidningen lockade han bygdens ungdomar dit. Vägg i vägg hade han sin ateljé. Anders Lind dog i tuberkulos 1910.
Dokumentering
Anders Lind dokumenterade järnvägsbyggena med rallarlagen, de första ångdrivna lastmaskinerna, gamla original födda på 1800-talets början, husbyggen och invigningar, gummor på lövtäckt, klättrande i träd, affärer, idrottare, fäbodmiljöer, ängsslåtter och förstås porträtt i sin ateljé. Listan kan göras längre. Det skulle kunna göras en god bok med hans bilder.
ORSA BILDARKIV 1999.